Föll för farligt fagra fresterskans former

Den originelle herren till Dagsnäs, Pehr Tham, och 1700-talets främste skulptör, Johan Tobias Sergel, hade mycket gemensamt: Konsten förstås, men också kärleken till Bacchus och Venus. På ren västgötska: De var båda glada i sprit och fruntimmer. Men framför allt hade de Maja gemensamt. Den frodigt fagra fresterskan som ofta lockade Sergel att överge huvudstadens nöjen för slottet vid Hornborgasjöns strand. Hovstatybildhuggare Sergel (eller Sergell som han själv stavade namnet) föddes i Stockholm 1740 av tyska föräldrar, men hans verkliga liv började kanske först 27 år senare när han kom till Rom och mötte Konsten med stort K. Där upplevde han lyckliga år tills Gustaf III kallade hem honom för att med sin bildhuggarkonst förgylla regimen med lämpliga beställningsverk. Framgången var stor, lika stor som Sergels vantrivsel i Sverige. Trettiotre år, förlorade i Sverige, har helt och hållet ruinerat min talang, skrev han i ett av sina sista brev. För att tillfälligt döva depressionerna gjorde han elaka karikatyrer på sin tids kändisar. Gärna societetsdamer i högst oanständiga situationer. Ibland kunde de vara lite mer kärleksfulla, som när han avbildade den märklige vännen Pehr Tham och dennes fornnordiska fantasier som bland annat tog sig uttryck i att han för brännvin köpte upp runstenar och släpade hem till sin park.

OMBYGGD.
Så här såg Dagsnäs ut sedan Lidköpingsarkitekten Helgo Zettervall betornat huvudbyggnaden 1874.

Granne med Oden

Tham var nämligen övertygad om att Svea rikes vagga stått i Västergötland, närmare bestämt hemma hos honom på Dagsnäs. Oden bodde tvärs över sjön försäkrade han, men när han i Götiska förbundet hävdade att asken Yggdrasil, världsträdet i de nordiska sagorna, växte i hans park fick Per Henrik Ling nog. Han reste sig med ett kärnfullt. ”Den står väl i helvete heller!” Och tågade ut så taktfast som anstår den svenska gymnastikens poetiska fader. Annars var det få som sade emot Tham i dennes yviga spekulationer. Bortsett då från poeten och tidningsmannen J H Kellgren från Floby. Än mer retade det nog Tham när Anna-Maria Lenngren lockade skratt med en niddikt om en av hans böcker. Sergel och Tham kom däremot bra överens, Sergel var ju knappast en dussinmänniska han heller. Dessutom hade de mycket gemensamt, främst kärleken till flickan och flaskan. Ibland delade de bokstavligen på de glädjeämnena. Ärligt talat var de gamla, feta, utlevade och svårligen gubbsjuka , men eftersom i vart fall Tham hade pengar var detta inget problem.

Maja som tröst

Dessutom hade de kanske charm upp i hög ålder. I den ändlösa raden av kvinnor i Sergels liv fanns flera berömda skådespelerskor. Plus Anna Rella, den enda som verkligen betydde något. Men nu var Anna Rella död och Tham erbjöd sin vän tröst på Dagsnäs. Där fanns Maja, och även om Sergel visste att hans vän också vid påkommande behov själv lägrade hennes runda, mjuka hull, så hade hon välvilligt ställts till Sergels förfogande. Vad Maja tyckte om saken var förstås ingen som frågade efter. Hur som helst så tycks de ha fattat tycke för varandra, den vidlyftigt kärleksfulle bildhuggaren och den unga vackra pigan. I högtidliga böcker framhålls gärna att Sergel ofta gästade Thams Dagsnäs, men det borde kanske framgå att främsta lockelsen stod Maja oftast för. Hon fick rent av följa med Sergel till Stockholm 1805, officiellt för att stå modell. Vad som sedan hände råder delade meningar om. I en biografi om Sergel skall Maja ha blivit blyg och rädd och snart återvänt till Västergötland igen. I Falköpingssonen Harald Schillers bok om Tham, En originell herre, skall Maja tvärtom ha blommat upp och börjat leva livets glada dagar. Inte blev besöket kort heller, 1811 oroar sig Tham för att Maja blivit enleverad av en tysk baron som inte tycks ha för avsikt att ta hand om henne. Det hedrar faktiskt Tham att han mest tycks oroa sig för flickans framtid, ”hon har alltid varit egenkär och aldrig frågat om råd.” Fast han minns också att hon naken var som en flamländsk tavla. Ännu något år senare sänder han hälsningar till den ”galna Maja”, frågar om hon övergett sin baron och antyder att han gärna vill ha henne tillbaka.

Lyckligt äktenskap

Om de träffades igen framgår inte trots att de båda herrarnas brev är fyllda av gubbsjuka beskrivningar av kvinnliga bekanta. I Sergels fall gärna illustrerade på ett sätt som inte lämnar någon ovisshet om formen av umgänge. Det besynnerligaste är att Thams unga fru inte tycks ta illa upp. Han gifte sig med henne innan hon ens fyllt 15 och använde hennes stora hemgift till att köpa Dagsnäs och rusta upp gården. Men trots att hon inte kan ha varit okunnig om makens sidointressen så försäkrar alla samtida vittnen att äktenskapet var ovanligt lyckligt. Kanske tyckte hon att snedsprången inte var mycket värre än hans alla andra besynnerligheter. Hur det gick för Maja framgår inte men hon finns bevarad på bilder. Exempelvis en där Tham framställs som guden Jupiter av Dagsnäs, Maja som sig själv, och en gubbsjuk Sergel som stirrar lystet. Mer mytologisk är en Stockholmsbild där Maja ritats som Leda lägrad av den minst sagt vild svan. Och den som tagit en svans gestalt är ju enligt sagorna guden Zeus själv. Den som vill kan ju försöka tolka den bilden i sann Freudiansk anda.

Kanske var Maja tuff

Berättelsen om Maja på Dagsnäs verkar ju som prototypen av historier om den unga utnyttjade flickan. Det är det förstås också, men kanske Maja så småningom blev den som utnyttjade de gubbsjuka herrarna. Eftersom hon insåg att en fattig piga inte hade mycket att sätta emot när husets herre, eller hans manliga gäster, kom pockande så kanske hon bestämde sig för att se till att hon själv fick ut så mycket som möjligt av samvaron. Så väl i Stockholm gjorde hon karriär med den enda tillgång hon hade, sina rubenska former. Det hade nog roat henne om hon fått läsa de forna älskarnas trånsjuka brev om hur de saknar sin Maja, vad än karlarna tror är det starka kvinnor som styr världen, fast det vägrar männen inse. Hur det slutade för Maja vet vi alltså inte, men förmodligen blev hennes liv på detta sätt betydligt bättre än kvinnors vanliga öde att tidigt slitas ned av mängder av förlossningar och ständigt hårt arbete, gifta med fattig torpare som kanske både söp och misshandlade henne och barnen.

Atikelförfattare: Hans Menzing

KÄRLEKSFULL TRIO.
Pehr Tham som en västgötsk guden Jupiter, skön Maja som sig själv och en närgånget
stirrande konstnär, Tobias Sergel.

MYTOLOGISKT.
Under hänvisning till gamla myter kunde man ta ut svängarna. Här avbildar Sergel Maja som
Leda tillsammans med en kärlekskrank svan.